Simon Standup - Simon Garshasebi

I söndags åkte jag till Norge för att uppträda på klubben Söta Bror (ej gayklubb trots namnet). Det blev tåg dit tillsammans med Adeel Faqih och Victor Linnér som också uppträdde. Väl framme i Oslo träffade vi upp med Roberto Leander (som har klubben med Runar Nilsen) och hans polare Mille. Vi fick ett rum i centrala stan som var över förväntan och som låg nära klubben där vi senare gigade.

Jag har aldrig varit i Oslo tidigare (vad jag kan komma ihåg iaf) och jag måste säga att jag diggar den staden skarpt. Vi hade riktigt nice väder och stämningen var på topp. Vi fick en grym guide (Mille the Greek som han kallade sig) som visade oss runt i stan båda dagarna vi var där. Jag får en känsla av att man är väldigt avslappnad i den här staden och folk gillar mest att sitta i parker och bara ta det lugnt en solig dag, mycket likt min egen personlighet. Det finns fan parker överallt känns det som, och vissa var sjukt stora.

Själva klubben höll till på The Scotsman, en stor bar/restaurang som ligger på huvudgågatan i Oslo. Det var en bra lokal med bra scen och med tanke på läget så kunde ju folk bara droppa in från gatan. Det blev också väldigt mycket folk på kvällen. Lite synd var att det blev lite mycket fulla människor också, några som druckit nååågot för mycket. Men det var ju påskdagen så man kan ju inte klandra dom. Mitt gig var däremot inte bland de bästa jag gjort direkt. Jag fick en känsla av att ingen riktigt förstod mig i publiken när jag pratade svenska, men tror inte det stämde för de gick bättre för både Victor och Adeel som också körde på svenska. Det var ibland högljutt i publiken men det ska man också kunna tackla som komiker på scen. Det gjorde mig ganska sänkt den kvällen att det gick som det gick, för de senaste jag haft i Sverige har gått väldigt bra. Men jag ser det som en bra erfarenhet, allt kan inte alltid gå bra och om du frågar mig så är det såna här gig man lär sig nåt av. Dessutom fick jag ändå höra av flera som var i publiken att dom hade ”garvat läppen av sig” som en sa.. ibland lägger man inte märke till det positiva från scenen.

Förutom giget hade jag det sjukt kul i Oslo. Det blev fest på kvällen efter giget och på måndagen var vi och chillade i en stor park som jag glömt namnet på nu. Men den hade massa stora statyer och det va bara sjukt nice att bara gå runt där och kolla. Jag vill ge ett STORT tack till Roberto Leander, Runar Nilsen och sist men inte minst Mille the Greek för grymt välkomnande! Hoppas vi gör nåt liknande igen. Oslo har definitivt inte sett det sista av mig!

För ganska exakt ett år sen, den 1:a april 2010 för att vara exakt, hade jag min debut i standup på Kick-Ass Comedy i Uppsala. Idag drygt ett år senare uppträdde jag där igen. Det är mycket tankar som rör sig i mitt huvud. Jag försöker se tillbaka på min debut och jämföra hur det kändes att uppträda då och nu. Jag kommer ihåg att jag var sjukt nervös, så nervös att jag inte kom ihåg NÅT av det jag skulle snacka om direkt innan klubbvärden Adeel Faqih påade mig… förutom första meningen som löd nåt i stilen: ”Ja det är som sagt min första gång… och jag vill bara säga att det är helt okej att fake-skratta när jag skämtar här, jag kommer verkligen inte ta illa upp”. Hade inte den meningen fått några i publiken att skratta så vet jag inte om jag hade kommit ihåg resten.. för när de skrattade var det som att jag kunde se allt så klart igen, allt jag skulle snacka om… fast jag kom iofs av mig 2 gånger den kvällen, man kan inte förvänta sig perfektion.

Inför giget ikväll var jag faktiskt också nervös. Jag brukar inte bli så nervös nu för tiden, men ikväll hade jag rätt mycket nytt material att testa. Uppsala är en perfekt plats för mig att testa nytt, för det är mycket stammisar och det i sig gör att man inte kan köra samma saker gång på gång. Men det som gör mig nervös är nog att eftersom fler och fler känner igen mig så är det också så att de nog förväntar sig att jag ska leverera nästa gång också, men samtidigt inte köra bara gammalt material. Och det är just den pressen när du går på med nytt material som gör dig nervös som komiker, för du har ingen aning hur det kommer gå exakt. Idag funkade mycket av det nya, och nu har jag 3-4 nya rutiner som ska bli skitkul att utveckla.

På tal om utveckling så känner jag att det gått framåt för mig på ett år. Jag har iofs legat i, kanske kört 150 gig eller nåt sånt. Att komma tillbaka till Kick-Ass Comedy kändes riktigt bra, tillbaka där allt startade, med samma sköna Uppsala publik. Jag älskar verkligen den klubben, den har en personlighet som är unik. Ska bli kul att se vad framtiden har att erbjuda, men jag tror jag har hittat min grej iaf

I fredags hade jag äran att få köra på Comedy Central Live som håller till på Brunnsgatan6 nära Stureplan. Martin Lagos som var MC lyckades skapa en riktigt grym stämning innan jag gick upp som första komiker för kvällen. Det var många i publiken och de som var där var verkligen där för att skratta, det märktes.  Mitt gig gick riktigt bra kände jag. Jag har märkt att jag fungerar riktigt bra på scenen när det är lite större publik, jag spelar ut mer och älskar att få stora applåder och skratt (who doesn’t?). Jag är helt övertygad om att Comedy Central Live kan bli en riktigt bra, etablerad klubb med tiden och jag hoppas verkligen att den är här för att stanna. Förutom mig körde Marika Carlsson och Al Pitcher. Båda gjorde bra ifrån sig men Al Pitcher… måste jag säga något? Den snubben är nåt speciellt, sjukt jävla säker på scenen. Han gjorde min kväll när han dessutom snackade med en av mina närmaste polare där han satt i publiken. Jag vill tacka alla som har med klubben att göra för att jag fick chansen att köra där, speciellt tack till Martin Lagos och David Druid.

Har varit en lugn månad annars när det kommer till standup, måste jobba lite också Men jag ska uppträda på Kick Ass Comedy här i Uppsala på torsdag, det ska bli kul var länge sen jag va där nu. Måste visa min uppskattning till Uppsala-publiken då och då! Ses kanske då